Likt  jätten Glufs-Glufs tuggade den enorma skopan ner hela den gamla byggnaden, bit för bit.

GULLFIBERKONTORET Nu är det helt borta. Det ståtliga fina Gullfiberkontoret som en gång fanns på ”baksidan” av fabriksområdet. I ”Grisaskogen” med infart från Smedjan. Vi fångade ett par minuter av rivningen på film.
Rivningen av det eleganta och mycket stora kontorshuset tog sex veckor. Tre man utrustade bl.a. med en kran på 68 ton, rev ner huset, bit för bit.

 

Innan rivningsjobbet inleddes var huset i mycket dåligt skick. Sedan det bommades igen av Isover St Gobain 1995 har otydda med jämna mellanrum tagit sig in i byggnaden. För några år sedan var den slutligen så förfallen att man satte upp ett staket. För att göra det svårare för såväl allmänt nyfikna som tjuvar att ta sig in.

Tjuvar hälsade på
- I källaren fanns en gång Gullfiberväxeln och inte minst detta faktum drog till sig koppartjuvar, berättar Rose-Marie Persson, som en gång arbetare på kontoret i detta hus och som på fredagen tillsammans med maken Kurt, kom till platsen för att se rivningen.j

- Det är med sorg i hjärtat jag ser detta, sa Rose-Marie Persson. Detta var min arbetsplats i ett antal år och jag minns hur fint vi hade det här.

Vi tittar på resterna som fortfarande står kvar. I fönster på femte våningen fladdar några gamla gardiner i de glaslösa fönstren.

 

 

Bekanta gardiner
- Det är de gardinerna vi hade när vi jobbade där, säger Rose-Marie igenkännande.

Under de timmar vi följer rivningsarbetet passerar ett antal intresserade den från byn avlägsna platsen. Varvat med de arbetare som går av och på skift på fabriken.

På besök kommer också en inspektör från Byggnads. Efter sin kontroll återkommer han och konstaterar att rivningsföretaget jobbar på ett för honom ytterst positivt sätt. Någon som sorterar avallet så noggrant som just dessa tre rivningsjobbare, har han sällan skådat förut, säger han.

 

Fredag kväll - bara trapphuset kvar. Måndag morgon - bara rivningsrester kvar.

 

Sista versen
På fredagskvällen vid 17-tiden slutade kranföraren riva och åkte hem till Ystad. Resten – dvs trapphuset – skulle han ta på måndagen, sa han. Men på söndagen återvände han själv och gjorde slut på det hela.

När han var klar med arbetet ringde han vår redaktion och berättade om det. På måndagsmorgonen förevigade så vår egen ”rivningsfotograf” Kjell-Arne Nilsson den hög av sönderslagen betong, isolermaterial mm, som är det enda som finns kvar av det som en gång fanns på platsen – Malte Johanssons minnesmärke över företagets storhetstid i Billesholm – Gullfiberkontoret.

Se vår film från rivningen här.

 

{source}<iframe width="420" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/zOautIE0hX4" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
{/source}

 

Text, foto och film: Marianne Rönnberg Galmor               foto: Kjell-Arne Nilsson