CINDYS BLOGG Ja så här i julens tider kan jag inget annat bli än en smula deprimerad och ledsen..
Jag har den senaste tiden läst om den ena misären efter den andra, barn som inte får den vården de behöver, hemlösa som fryser ihjäl eller att man tvivlar inför deras omvårdnad, asylsökande som helt utan grund blir hemskickade - utan vare sig familjer eller en framtid.

Jag läser om gravt handikappade som blir utan assistans eller rent ut sagt missköts av sina vårdare och assistansbolagen blundar. Jag läser om äldre som svälter i sina hem, äldre som blir misskötta på boende, om skolor som inte fungerar och närstående som kämpar för sina barns rättigheter. Jag läser om den ena gruppvåldtäkten efter den andra där förövarna går fria eller knappats får ett straff, jag läser om grova narkotikabrott, människor som blir misshandlade utanför sina hem när de försöker avvärja brott, och jag ser program om oacceptabla sociala myndigheters tillvägagångssätt..

 

Jag läser och läser och ser det ena faktaprogrammet efter det andra om granskningar, avslöjande, forskning och så vidare.

Jag blir ledsen. Rent ut sagt förbannad. Äcklad.

Vi har dessutom FORTFARANDE inte någon regering år 2018 i ett moderniserat, jämlikt och utvecklat samhälle. Där demokrati och folkets röst är det största diskussionsämnet på släktmiddagen. Jag däremot börjar mer och mer tvivla på hur Sveriges utveckling kan komma att bli positiv, När ingenting i praktiken tycks fungera - så som jag uppfattar det.

Man får tid att reflektera över saker när man dessutom själv blir sjuk. När kroppen inte längre orkar samarbeta med huvudet. När smärtan tar över och hjärnans aktivitet blir för mycket att orka hantera. Man tänker. Man känner. Till slut inser man sitt eget värde och ska försöka bli vän med tanken om att göra det som är bäst för en själv. Och då även tvingas ändra sina rutiner, vanor och ekonomiska ramar. Sin kost, sin tid, sina visioner...

Jag älskar människor lika mycket som jag hatar dem. Det låter fruktansvärt, men så är det. Vad jag egentligen menar är att jag hatar pengar. För mig är detta djävulens påfund och vi alla är slavar under dessa. Pengar styr ALLT i samhället. I det civiliserade välfärdssamhället där man ska jobba glatt, överkonsumera kläder, teknik med mera med ett uppenbarligen gott samvete och dessutom sova gott om natten i sin dyra Hästen-säng med ekologiska bomullslakan och energisnåla nattlampor. Hycklare. Vi människor är hycklare. Jag precis som så många andra. Jag erkänner det.

För lite mer än ett år sedan blev jag sjuk då min kropp höll på att kollapsa totalt på grund av stress och på tok för mycket träning. Jag fick ändra hela min kosthållning samt mitt sätt att leva - både arbetsmässigt och privat med hobbys, träning och vila. Jag slutade äta kött, fisk, fågel och mjölkprodukter i stora drag och mådde VÄLDIGT mycket bättre efter några veckor. Men psykiskt och fysiskt är två helt skilda världar. Vilket många har svårt att förstå.

Till skillnad från många andra som väljer att INTE äta animaliska produkter - älskar jag smaken av en blodig biff. Men att tvingas avstå pågrund av fysiska orsaker får man lära sig acceptera det. Jag kan helt enkelt inte. För jag blir sjuk. Min mage kollapsar och jag mår dåligt flera dagar.

När jag sen läste på om vad som faktiskt händer i kroppen när man äter en animalisk kost blev jag medveten om varför jag också blivit sjuk. Och det sjukaste av allt är faktiskt hur industrin runt om i världen fungerar. Vilket också gjorde mig förbannat äcklad upprörd och ledsen. Pengar. Människors hälsa och djurens hälsa är inte värt ett skit så länge någon annan tjänar på det. Människan är fortfarande slavar under myntets makt och det är skrämmande vad vi faktiskt gör för att kunna betala hyran...

Jag undrar hur samhället sett ut om man slopat lön, hyra, försäkringar, barnbidrag, bostadsbidrag, arvsbeskattning och förmögenhetsskatt. Om pengar inte fanns utan VI måste samarbeta och hjälpas åt. Om alla människor och djur haft lika värde. Om alla fått bidra med vad de är kapabla till. Om alla naturläkemedel vore lagligt och gratis - så som johannesört, rosenrot, CBD-oljor eller marijuana. Om läkare inte fått provision på läkemedel som skrivs ut…. Om människan gjorde allt för att bidra till ett bättre samhälle, en bättre hälsa och en bättre framtid. Istället för att styras av lagar som inte fungerar i praktiken, eller som strider mot moraliska handlingar, att styras av ekonomiska fördelar trots att man hatar att gå till sitt jobb. Om människan slapp vara egoistisk…. om människan slapp tänka på konsekvenserna av att tvingas bli sjukskriven…. eller att tvingas lämna sitt hem eller sin familj på grund av arbete.

Det enda som driver vårt samhälle framåt är pengar…. vi äter oss sjuka, jobbar oss sjuka, och får betala dyrt för att bli friska. Man förlorar jobb, hem och även i vissa fall även sin familj... känner ni igen jämförelsen.? Något dramatiskt uttryckt, jag vet. Men sån är jag. Jag tar saker till ytterligheter.

Jag har fått erfara att pengar inte är allt. För jag har också blivit sjuk. Jag har fått erfara att om du hjälper någon som har det svårt, får du något annat tillbaka. Erfarenheter eller hjälp. Man kan välja att se på saker och ting hur man vill. Jag vill försöka se saker positivt eftersom jag även vet att hjärnan växer med det du matar den med. Tack Marian Diamond för din forskning! Negativitet har ett centra precis som glädje erfarenhet och utveckling.

För att avslutat detta långa inlägg vill jag särskilt tacka bland annat Marianne Rönnberg Galmor som gett mig denna fantastiska möjlighet att få skriva. Helt på mina egna villkor och när jag känner att jag vill och orkar. Vilket resulterat i god respons och en efterfrågan från läsare. Tack alla som följer mig!

 

 

Och jag vill tacka Thomas Ingerby samt all personal på Charles-Dickens i Helsingborg som gav mig och min blivande man samt svärfar en FANTASTISK upplevelse av sin julbuffé, service och julshow. Jag fick dessutom serverat en vegansk jultallrik som innehöll såväl tofu som corn, falafel, potatis och purjolökspytt med rödvinssås. Ibland ska man bara ge lite för att få något fint tillbaka. Och jag har aldrig varit missnöjd då jag besökt C-D de senaste åren. Vilket jag också varit tydlig med i mina inlägg, recensioner och rekommendationer till andra. Utan att behöva ljuga ens.

Jag vill tacka Himmave assistans och min chef Emmelie Pålsson för ett fantastiskt jobb inom LSS som kämpar för både sina anställda och sina klienter. Rättvisa, humanitet och förståelse. Jag är stolt över att få vara en del av ditt team. En vacker dag hoppas jag kunna bidra med något större tillbaka- och jag vet att allt man vill - kan man.

 

 

Jag vill dessutom ännu en gång tacka alla mina vänner och min familj som ställt upp för mig och mina barn när saker kört ihop sig. När jag inte kunnat lösa vare sig vardagen eller mina hjärnspöken. Utan er hade min värld kollapsat för längesedan. Varken jobb eller hem hade i praktiken varit möjligt utan er... och jag själv hade stått utanför samhället.

Ja. Pengar är allt. Så länge du är frisk. När du blir sjuk och vet att vardagen tvingas förändras och ekonomin rasar.... då vet du att orken med dina nära o kära är mer värt än 6 timmar i rampljuset för den dubbla betalningen. Och att oxfilén smakar fantastiskt för stunden men broccolibitarna gör gott för hjärtat.

Pengar... köp er kunskap. Om ni nu ska överkonsumera något i juletiderna.

Och köp er tid. För den vet man aldrig när den är förbi...