SELLEBERGA Sitter i bilen på väg hem från en begravning av en kär vän. Kistan i kyrkan talade sitt tydliga språk. En människa finns inte mer och det faktum att livet är både kort och förgängligt gör sig i sanning påmint.

Så plötsligt runt en krök på vägen dyker något underbart vackert upp. Naturens under. En fullmåne på himlen, som fortfarande är ganska ljus. Åt motsatt håll står himlen i brand i härligt orange. Där är solen på väg ner.

Detta får inte min kära vän uppleva mer. Men jag, jag känner tacksamhet över att jag får ta del av en sådan härlig naturupplevelse ännu en gång. Förhoppningsvis fler.

Marianne