MARIANNES BLOGG Min sons bortgång nyligen är grunden till min långa tystnad i spalterna. Men redan dessförinnan förlorade jag lite lusten att skriva om Bjuvs kommun pga allt tjafs och bråk som präglat politiken den senaste mandatperioden. Och som dessutom idag toppas av ett tungt personangrepp. Som understryker det jag nu ska berätta.
Sedan 2018 års val styr alliansen Sverigedemokraterna – Moderaterna Bjuvs kommun. Den 13 september – alltså om bara några få dagar – är det val igen – och då kan man med tanke på allt tjafs och bråk som både varit och är på den politiska och kommunala arenan fråga sig: VILL de styrande inte få fortsatt förtroende att styra?
Efter att ha kollat igenom den digra ”lunta” jag igår 26.8 via en oidentifierbar mejladress fått från en grupp inom SD som inte uppger sina namn utan bara undertecknar med Engagerade medlemmar och förtroendevalda i SD Bjuv så verkar det inte så.
Syftet med ”luntan” är uppenbarligen att ”bevisa” att SD Bjuv inte lyckats så bra och att det helt och hållet är Pia Trollehjelms fel. För även om hennes namn inte nämns i introduktionstexten från gruppen, så framgår det klart av de handlingar som uppenbarar sig när man klickar på den bifogade länken, att det är Trollehjelm det gäller.
Politiskt självmord?
Vilket i sin tur betyder att det skyttegravskrig som sedan länge splittrar SD Bjuv, fortsätter. Men om detta gäng med sitt anonyma utskick till såväl bjuvsweek.se som riksmedia skulle få Trollehjelm på fall – vad gör de då? Troligt är ju att det rådande samarbetet med Moderaterna då också brakar ihop. Och att valsegern enkelt kammas hem av vinstsugna Socialdemokraterna. Och vad har SD i så fall vunnit på det? Är inte detta bara bästa sättet att begå politiskt självmord? Frågan väcker bara fler frågor.
Anonymitet duger inte
Jag har sedan jag för 14 år sedan startade min tidning sett och hört om det mesta som inträffat bland kommunens politiker och tjänstemän. Många är villiga att prata off the record, som det så vackert heter. Få törs tyvärr ställa upp öppet. Och det är såklart en del av skälen till att vissa saker som försiggår bakom kulisserna inte kommer till allmänhetens kännedom.
Men för min del så duger inte anonymitet. Äkta ”visselblåsare” är inte anonyma.
Med detta vill jag vad gäller utvecklingen i Bjuvspolitiken den senaste mandatperioden att:
- Så illa som det är nu hade det inte behövt bli. Om partitoppen i Stockholm tagit sitt ansvar för ”guldkalven” Bjuv.
Försiktig början
Jag minns när Mikael Henrysson först dök upp i Bjuvs kommunfullmäktige. Som representant för det då nybildade SD Bjuv. (Den gamla föreningen med Allan Jönsson i spetsen lade ju Allan som bekant själv ner).
Snickaren och entreprenören Mikael Henrysson i sin ljusblå skjorta var osäker och nervös. Han höll anföranden men visste generellt inte hur politiskt arbete gick till. När tex reservationer skulle göras och hur. Ofta var det nestorn i Bjuvs socialdemokrati – dåvarande KF-ordföranden Bert Roos – som hjälpte Henrysson att hamna rätt.
Okunniga ledamöter
Sverigedemokraterna Bjuv hade då inte heller tillräckligt med kompetenta representanter att sätta på alla de stolar de tilldelades i och med valsegern. Kurser hölls – både lokalt och på riksplanet. Och med tiden lärde sig både Mikael Henrysson och en del andra hur slipstenen skulle dras. Borta var den en gång så försagde KF-ledamoten Henrysson. Fram klev istället en betydligt kaxigare version av densamme.
Då sprack det
Så plötsligt hände något avgörande. De gamla vännerna Pia Trollehjelm, ordförande för SD Bjuv, och Mikael Henrysson, som med tiden avancerat till rollen som KSO – Kommunstyrelsen ordförande – blev osams. Och SD-föreningen började splittras i två gäng – ”Mickes lag och Pias lag”. Som sedan dess bedrivit ett slags skyttegravskrig mot varandra. I sammanhang som varit dolda för allmänheten men välkända i såväl den lokala föreningen som regionalt och riks. Vilket dagens ovannämnda ”lunta” bara är ytterligare ett bevis på.
Jag har via den där oklara mejladressen svarat avsändaren att jag vill veta öppet vem eller vilka personer som döljer sig bakom såväl adressen som gruppen som kallar sig Engagerade medlemmar och förtroendevalda i SD Bjuv. Utan att få något svar.
Tillhör du som just nu läser detta den gruppen så välkommen tillbaka med ett rakryggat klargörande kring såväl VEM ni pekar ut som VILKA ni själva är. Så tar vi det därifrån. Seriös journalistik baseras på transparens.
Nu åter till bakgrunden till allt detta tjafs.
Samtidigt som pajkastningen mellan team Henrysson och team Trollehjelm pågick så hördes klagan från tjänstemännen och -kvinnorna i Bjuvs kommunhus allt oftare. När jag snappade upp de första signalerna om att stämningen i huset var dålig började jag förstås försöka kolla upp det.
Det visade sig att tjänstemännen var rädda. Det var ingen partipiska som ven i luften men det var uppenbart att många plötsligt under en begränsad tid slutade. Det började också utåt talas om en hög personalomsättning.
Tyvärr vågade de jag fick kontakt med inte tala öppet om vad det var som var fel.
- Då får man sparken direkt, hette det.
Tipsen strömmade in
Så en dag damp det i min inkorg ner ett ansenligt antal kopior på avtal med kommunen och den eller den som slutat arbeta i Bjuvs kommun. Det rörde sig om tjänstemän på alla nivåer i organisationen. Hög som låg. Antingen köptes de ut med avgångsvederlag. Eller så kom man ”överens” med arbetsgivaren om att avsluta anställningen och fick sin uppsägningstid i lön utbetald. För att gå hem på fläcken.
Visselblåsningarna
År 2021 blev det lag på att anställda skulle kunna anmäla problem på arbetsplatsen via särskilda visselblåsarsidor hos kommunerna. Visselblåsarlagen skyddar personer som slår larm om missförhållanden av allmänintresse i ett arbetsrelaterat sammanhang och ger skydd mot repressalier och ansvarsfrihet vid brott mot tystnadsplikt.
När jag fick Bjuvs lista för ögonen var den redan full av anmälningar. Rubrikerna varierade men ”maktmissbruk” var ändå den grövsta anklagelsen som förekom. Och skapade rubriker.
Stort hemlighetsmakeri
Rubriker som ledde till att kommunledningen beställde en extern utredning av vad som låg bakom anmälningarna. Företaget som utredde heter Insatt AB och finns i Jönköping. Frågan var om det bland anmälningarna fanns sådant som kunde anses brottsligt och därför borde polisanmälas.
Många förhördes
Såväl anmälare som anklagade och en rad andra politiker och tjänstemän kallades till förhör hos Insatts utredare. Hemlighetsmakeriet kring utredningen var totalt. Även om en hel del av de vanliga mediakällorna som vanligt berättade. Bakom lykta dörrar. Off the record.
Gång på gång efterlyste jag slutrapporten. Och lika ofta hette det att den snart skulle komma. Men när jag nästan trodde att den begravts någonstans i kommunhuset så kom den. Efter att den förhandsgranskats och godkänts av bl.a. dåvarande kommunchefen Kristina Magnusson.
Utredningen kostade enligt uppgift i sin första officiella version en dryg miljon kronor. Den kompletterades sedan.
Inga brott begångna
Det Insatt kommit fram till var att inget brottsligt förekommit. Alla anmälningar till trots. Mikael Henrysson förekom faktiskt själv rapporten genom att i media tillkännage att anklagelserna om bla maktmissbruk var riktade mot honom och samarbetspartnern Matthias Åkesson (M). Men de, såväl som övriga inblandade, rentvåddes alltså av juristerna som granskat alla anmälningar.
Ridå. Av hönan blev det alltså den gången bara en fjäder kvar……
”Du ljuger – dra åt h..vete!”
Under tiden allt detta pågick skrev jag om alla som slutat eller köpts ut. Och hur mycket det kostat skattebetalarna. (Det var jag dock länge tämligen ensam om.) Och när jag publicerade artiklar baserade på ekonomiavdelningens egna siffror – anklagade KSO Mikael Henrysson mig öppet i sociala medier för att fara med lögn. En natt kunde jag till och med ”Dra åt h..vete!”
Anställda i kommunhuset fick också sina slängar av sleven. Rosenrasande ibland så sammankallade kommunalrådet Henrysson hela personalstyrkan till stormöte. Bara för att den skulle bli kollektivt utskälld och uppmanad att söka nya jobb ”om det inte passade”. Tjänstemän och -kvinnor som inte kände sig hundra säkra på att ligga bra till hos kommunalrådet drog öronen åt sig ännu mer. Närvarande politiker iakttog. Men ingrep inte.
Henrysson gick hem
Efter en tids turbulens tog Mikael Henrysson ”timeout”. Hans andreman Kenneth Bolinder gick då in i hans ställe men nu hade diverse utredningar, avsked, gräl, utköp, hög personalomsättning, visselblåsningar osv dock snurrat till atmosfären för alla inblandade så mycket att man utanför händelsernas centrum fick uppfattningen att inget vettigt alls åstadkoms i Bjuvs kommunhus.
Åkesson anklagades
Extern media kom på besök. Som de alltid gör när det börjar osa svarta rubriker kring Bjuv. Under tiden allt pågick uppstod nu också en spricka mellan Henrysson och moderaternas gruppledare och samarbetspartner till KSO – Matthias Åkesson – som en dag när han hade ärende till kommunhuset upptäckte att hans nyckel inte längre passade. För att Henrysson avprogrammerat den. Med påståendet att anställda var rädda för Åkesson. Vilket resulterade i att Åkesson kastades in i en mediakarusell som bla slutade i ett uppmärksammat STV-inslag.
Tuvan som stjälpte lasset
Meningsskiljaktigheterna de två forna vännerna emellan fortsatte. Och när Moderaterna i mars i Kommunstyrelsen krävde kommunchef Kristina Magnussons avgång så ledde det ena till det andra.
Och poff! så var det september och Mikael Henrysson meddelade att nu slutade han. Och ”hans” kommunchef Magnusson. Den senare dessutom med ett anställningsavtal om ett avgångsvederlag som kraftigt översteg summan i det avtal hon fick när hon började sin anställning i Bjuv. Det talas om att det avtalet skulle innebära en extrautgift för kommuninvånarnas skattepengar på cirka 10 miljoner kronor. Jämfört med det första ursprungliga…. Ändringen Henrysson gjorde har debatteras sedan dess bla i juridiska instanser. Var andra i Kommunstyrelsen informerade om det nya avtalet eller inte? Ord står fortfarande mot ord. Även om Förvaltningsrätten i Malmö ogiltigförklarat och upphävt avtalet.
Oansvarigt SD-resonemang
Men det hade inte behövt gå så här illa! säger jag igen. Om Sverigedemokraterna som parti tagit sitt ansvar för händelseutvecklingen i Bjuv.
Men istället för att professionellt hantera det som hände med och kring Mikael Henrysson och SD Bjuv så hanterade moderpartiet problemet på ett till synes nonchalant och inkompetent sätt. Åtminstone när jag i min egenskap av journalist kontaktade olika instanser inom partiet. Låt mig förklara hur jag kommit fram till det:
En dag ringde jag upp Sverigedemokraternas rikskansli och dess presschef Oscar Cavalli-Björkman. Är det inte dags att agera i Bjuv, undrade jag, och sammanfattade ”läget” sett ur min journalistiska synvinkel och mitt Bjuvsperspektiv. Enligt det jag själv upplevde och samtidigt hörde från pålitliga källor på olika nivåer i den kommunala världen så verkade inte längre deras ”starke man” palla trycket. Behövde inte någon sorts stöd och hjälp ”uppifrån” sättas in?
Avfärdades med en lögn
Presschefen var både trevlig och artig. Samtidigt som tonen i samtalet präglades av en ”klapp-på-huvudet-attityd. När han lyssnat på mina frågor och berättat att han själv minsann varit i Bjuv EN gång lovande han att någon som ”kan området bättre” skulle kontakta mig.
Ingen hörde förstås någonsin av sig. Trots att jag också skriftligt ”påminde” Cavalli Björkman om hans löfte. En okänd kvinna från en okänd lokal tidning i en byhåla i Skåne hör av sig. Sådant behöver man väl ur huvudstadsperspektivet inte bry sig om?
SD:s resonemang var fel då. Och det är fel nu. För efter att Henrysson först fick sitta kvar ytterligare ett bra tag och den stora sprickan inom SD Bjuv tagit formen av en hel ravin så bara fortsatte pajkastningen – och idag blev den ännu värre!
”En piss i Nilen”
Nonchalansen från Stockholm till trots så visade det sig när jag grävde vidare att man visst ”höll på med Bjuv och Henrysson”. I form av att partiets man i Malmö – Anders Ohlin – försökte medla och hitta en praktiskt lösning för att – får man anta – rädda partiets anseende.
Jag fick med viss svårighet tag på Anders Ohlin. Som först förnekade att han hade något uppdrag i Bjuv, men när han förstod att jag visste en hel del ändrade han taktik. Övergick till klassisk von oben-stil:
- Vad som händer lokalt i lilla Bjuv, sa han, är bara en piss i Nilen. Det är inget som man på riksplan lägger någon vikt vid eller tid på.
Obrutet förtroende
Då försökte jag istället med nivån över SD Bjuv och honom. I form av SD Skåne och dess ordförande Hanna Nilsson i Hässleholm. Även hon spelade ovetande om bekymren i Bjuv. Hennes förtroende för Mikael Henrysson var obrutet, sa hon bara. End of story. Vänligt men ändå: Här fanns det inget att diskutera.
Lika ”ovetande” var Hanna Nilsson dessutom senare när diskussionen om hur det gick till när SD Bjuv skulle välja en ersättare för Henrysson i rollen som Kommunstyrelsens ordförande (KSO). Trots att det efter det mötet kom till allmän kännedom att det fanns en stor spricka i föreningen och att mötet minsann varit riktigt dramatiskt.
- Mötet gick stadgeenligt tillväga, var Nilssons bestämda uppfattning.
Punkt där också! Eller inte……
Vad som egentligen just nu pågår i den inre SD-kretsen i Bjuv lär nog inte visa sig fullt ut förrän på tröskeln till valdagen den 13 september. Idag kom alltså ”Pressmeddelandet” från anonyma avsändare. Adresserat till nästan hela mediaeliten – och så lilla bjuvsweek.se. Vad det eventuellt leder till återstår att se.
Partiledaren Pia Trollehjelm hade under hela stormen kring valet av Henryssons ersättare som KSO en stor grupp av medlemmarna på sin sida men under ett gräl inför själva omröstningen så valde hon plötsligt att lämna. Åtföljd av de flesta av sina anhängare.
De som stannade kvar röstade då fram Kenneth Bolinder till posten. Bolinder som till bjuvsweek.se sagt att han inte var intresserad av uppdraget men som i sista minuten inför det extrainsatta medlemsmötet överraskande tillkännagav att han var intresserad.
Inget förtroende
Där gick gränsen för Moderaterna Bjuv. Som tydligt markerade att man inte hade förtroende för Bolinder och inte accepterade valet av honom som KSO.
När valet till ny KSO därefter kördes i repris inom SD Bjuv utsågs istället Baloo Engström till Henryssons efterträdare. Baloo Engström som alltså i skrivandets stund fortfarande är KSO i Bjuv.
Vem vinner – vem försvinner?
Varken Baloo Engström, Kenneth Bolinder eller andra Sverigedemokrater som haft ”hög” profil under ”den jobbiga tiden” finns på den lista som partiet lokalt, under ledning av ordförande Pia Trollehjelm, presenterat inför valet.
Den består istället i sin helhet av:
Pia Trollehjelm, Mattias Arlefalk, Bernt Drube, Magnus Olsson, Christopher Bergsten Persson, Benny Trollehjelm, Lars Hein, Ronnie Andersson, Bengt Gottschalk, Susanne Britt-Marie Mårtensson, Lena Hein, Daniel Bergsten, Mats Håkansson, Krister Bergsten, Gösta Johansson, John Lind, Martin Bergsten, Irene Nilsson, Nathalie Svaneborn, Heidi Drube, Jessica Malmstedt, Mattias Wagnell, Laura Puidokiene, Ulf Bjernstål och Bengt Stensson.
Nu skriver jag igen!
Igår 25.9 publicerade jag den inledande intervjun i samband med Valet i Bjuv 2026 – en lång intervju med Pia Trollehjelm och Matthias Åkesson – som just nu representerar Bjuvspolitiken. Idag 26.8 publicerades vår intervju med ”motståndargänget” – Socialdemokraternas Ulrika Thulin och Tobias Eke Vestergren.
Just nu läser du min personliga blogg om vad jag sett och upplevt som granskare av bla Bjuvspolitiken under snart 14 år.
Snart kommer fler artiklar med anknytning till valet som kommer att avgöra vilken väg Bjuvs kommun i fortsättningen ska gå.
Följ gärna vår serie om valet!
Jag förstår att den politiska makten kan komma att fördelas annorlunda den här gången jämfört med 2018 och 2022. Både på riksnivå och lokalt i Bjuvs kommun. Och det vill jag vara med och bevaka och beskriva för bjuvsweek.se:s och Bjuvsnytts läsare och följare.
Sanna mina ord!
Men jag vidhåller fram tills dess: Hade alla som borde ha tagit sitt ansvar för politiken, dvs det förtroende de fått av kommuninvånarna, också gjort det så hade seriösa frågor inte satts på ”vänt” och en mängd skattekronor funnits kvar i den kommunala skattekistan. Vi hade dessutom sluppit en rad svarta rubriker om Bjuv och hur hopplöst allting är här. Sanna mina ord!
Marianne Rönnberg Galmor
chefredaktör bjuvsweek.se och Bjuvsnytt FB
