SYNSKADADE Det kom en förfrågan från Synskadades föreningar i Skåne om att publicera ett Öppet brev till kommunledningarna i Nordvästra Skåne. På grund av att de styrande helt enkelt inte svarar på tilltal. Och det minsta vi kan göra är att publicera denna begripliga vädjan.
” I början av januari 2026 skickade representanter för fyra lokalföreningar i Synskadades Riksförbund i nordvästra och norra Skåne en skrivelse till samtliga politiker i kommunfullmäktige i följande kommuner: Bjuv, Båstad, Helsingborg, Landskrona, Osby, Perstorp, Svalöv, Åstorp, Ängelholm och Örkelljunga och bad om ett möte med anledning av synskadades katastrofala situation i dessa kommuner.
Samtliga kommuner har avtal med Skånetrafiken gällande handläggning av färdtjänsttillstånd för sina medborgare och skrivelsen redogjorde för den omfattande försämring av Skånetrafikens hantering av färdtjänsttillstånd som skett då handläggare plötsligt fått direktiv att helt bortse från personers oförmåga att orientera sig i okända, otillgängliga och farliga miljöer vid sina bedömningar av behov av färdtjänst.
Konsekvensen av Skånetrafikens agerande är att flera personer med grav synnedsättning som haft färdtjänst i många år förlorat sina tillstånd och ställts utan möjlighet såväl att ta sig till sina arbeten och utbildningar, som möjlighet att uträtta vardagsärenden och delta i socialt liv.
Från Norra Skåne fick vi snabbt gehör från styrande politiker, och i nordvästra Skåne har i några fall oppositionen lyssnat på oss, men Svaret från styrande politiker har chockerande nog, med undantag av kommunledningen i Ängelholm, helt uteblivit. Vi ställer oss mycket frågande till detta fullständiga ointresse, inte minst med tanke på att vi bor i en region där man pratar sig varm om arbetslinjen och även säger sig satsa stora pengar på att motverka psykisk ohälsa och våld i nära relation. Det rimmar mycket illa med att man samtidigt tvingar en grupp människor som redan hanterar stora utmaningar i sin vardag till isolering i hemmet och bidragsberoende när de måste säga upp sig från sina arbeten. Vi vet att såväl arbetslöshet som ofrivillig isolering är kända riskfaktorer vad gäller psykisk ohälsa och vi vet dessutom att våld i nära relation är betydligt vanligare bland människor med funktionsnedsättning. Därmed kan vi sluta oss såväl till att psykisk ohälsa kommer att öka i den här gruppen, som att det finns en påtaglig risk att man tvingar våldsutsatta människor till ett ännu större beroende av sina förövare.
Vi hade hoppats att alla politiker skulle kunna enas kring att Den isolering, förtvivlan och förlorade tro på ett anständigt liv som drabbar en person med grav synnedsättning när hen plötsligt får avslag på sin färdtjänstansökan, är ett uppenbart brott mot mänskliga fri- och rättigheter som inte hör hemma i vårt samhälle, men med anledning av den fullständiga tystnad vi mötts av måste vi ställa följande frågor till våra kommunledningar i Nordvästra Skåne:
Tycker ni att Skånetrafikens systematiska isolerande av era kommuninvånare med bristande orienteringsförmåga är acceptabel?
Är ett arbete minde värt för en person som behöver färdtjänst för att ta sig dit?
Är vår psykiska hälsa eller våra behov av en vardag fri från våld minde viktig än övriga kommuninvånares?
