KULTUR Det kom ett mejl till redaktionen för en tid sedan: Kom och gör ett reportage om oss! Två ambassadörer för Ekeby och Skrombergaverken är här på ett kort besök från USA och Australien. Du måste träffa dem!

Sagt och gjort. Ett telefonsamtal senare var jag på väg till Ekebys i särklass kultigaste området – fabriksarbetarkvarteren vid Skrombergaverken. Där Ann-Marie Wendt, avsändaren av ”ordern” till mig att komma till Ekeby, har inte bara ett men två hus. Och där ett dignande fikabord och en härlig historia om vänskap väntade mig.

Det var länge sedan jag gjorde ett reportage om de gamla arbetarbostäderna och därför med glädje jag återvände till idyllen. Jag såg också mycket fram emot att träffa Ann-Margret Wendt själv. Grundare av bl.a. Skromberga akademi och i sin hembygd en respekterad och tung kulturbärare av sin bygd och dess stolta historia. Som jag dock under de 12 år jag gjort tidningen aldrig haft nöjet att träffa förrän nu.

Ann-Margret bor i föräldrahemmet. Trädgården är en underbar, gammaldags oas som automatiskt får blodtrycket att återgå till normala nivåer och inomhus minner många saker om hur bostaden såg ut när hela familjen Wendt bodde här. Inte minst väggen i köket med en imponerande samling kopparföremål. Som Ann-Margrets mor använde till vardags i hushållet.

Mor och dotter
Runt stora bordet i vardagsrummet sitter förutom Ann-Margret hennes ungdomsväninna och tidigare kollega Rut, 94 år – som sedan hon flyttade till Amerika blev Ruth Karlsson Lookwood. Här sitter också Ruths dotter Anna. Född i USA men sedan många år bosatt i Sydney, Australien.

Ann-Margret Wendt och Ruth Karlsson, då 24 respektive 34 år gamla, träffades när de jobbade som lärarinnor i Arlöv. Ruth föddes på en gård i Ingelsryd utanför Kalmar. Och Ann-Margret är från Ekeby. Om tiden i Arlöv berättar de skrattande att de bl.a. diggade Hootenanny Singers tillsammans. Och att de bodde på en gata med det lustiga namnet Kärleksgatan.

Men Ruth var sugen på att se världen och 1958 hoppade hon därför på ett jobb som lärare i Svenska kyrkans skola i bergsorten Kodaikanal i södra Indien. I Indien träffade hon så sin blivande man – en akademiker som så småningom blev professor i filosofi. De två kom hem en sväng till Sverige före giftermålet, berättar dottern Anna.

Alltid besök i Ekeby
– Varje gång vi var på besök i Sverige besökte vi alltid Ann-Margret i Ekeby, fortsätter Anna. Och det var på den vägen jag själv lärde mig historian om denna fina lilla ort och dess intressanta industrihistoria. Berättelsen om den danske arkitekten Jörn Utzon och de keramikplattor han specialtillverkade för att klä Sydneys operahus med är ju fantastisk.

Utzon fick uppdraget att skissa på operahuset efter att han varit på en skidtur i Norge och sett snön skimra. Han ville då absolut ha en glasyr bestående av två vita färger och en tid full av experiment med olika leror och dess täthet, absorberingsförmåga, krympmått osv inleddes.

Det tog hela 5 år från ordern tills formeln satt där den skulle! Operahuset invigdes 1973.

Arkitekt Utzons skapelser kan ses i olika tunnelbanor och husbyggen både i tex Stockholm med omnejd, övriga Sverige och Europa och i världen i övrigt. Iranska staten köpte t.ex. under shahen av Irans tid mycket stora mängder plattor till sina byggnadsverk. Och swimming pooler! Plattorna hade en garantitid på 100 år!

Det jobb som lades ner på Skrombergaverken här i Ekeby för att plattorna skulle ha den exakta färgen och lystern fascinerar. Ett sådant arbete vore helt enkelt inte möjligt idag.

– Och när vi i Sydney så fick veta att det skulle bli en stor fest för att fira operahusets 50-årsdag så kontaktade jag bl.a. Ann-Margret här i Ekeby och berättade om det. På något sätt skulle man ju kunna koppla ihop händelserna och orterna, resonerade vi.

Skromberga är inte Höganäs
– Ja, jag ville särskilt i detta sammanhang rikta strålkastarna på Skrombergaverken, lägger Ann-Margret till. Ärligt talat är jag trött på att när operahuset och dess vita keramikplattor nämns så heter det alltid att de kommer från Höganäsbolaget. Det vill säga folk tror då att de är gjorda i Höganäs. Vilket de ju inte är!

– De 1 050 000 vackra plattorna som klär Jörn Utzons fantastiska operabyggnad i Sydney, Australien, är tillverkade på SKROMBERGAVERKEN i EKEBY! I X-hallen. Och inget annat. (Även om det på stämplarna efter år 1903 alltid står Höganäs.)

Med det sagt – hur såg då länken mellan Anna i Sydney och Ann-Margret i Ekeby i praktiken ut när firandet stod för dörren down under?

– När jag hörde att vi kunde få hit en länk med en opera från Sydney blev jag eld och lågor, berättar Ann-Margret. Och självklart tog jag upp frågan i Skromberga akademi men där var några negativa. Menade att HÄR är det väl ingen som vill se eller höra opera.

”Jag SKA ha en föreställning”
– Men då rann sinnet på mig, berättar Ann-Margret. Jag SKA ha en föreställning, bestämde jag mig för.

Sagt och gjort! Det är för övrigt så man får saker och ting gjorda när man tror på något och har både förmåga att fixa och genomföra saker:) Vilket Ann-Margret Wendt är ett levande bevis för.

– Vi fick tillsammans med en förstående och engagerad person på Bjuvs bibliotek till en härlig lösning, berättar Ann-Margret. I form av en visning av föreställningen Aida. Som visades i Kulturcentret i f.d. Bolos lokaler på Storgatan i Bjuv. 25 platser hade vi. Ytterligare 25 köade förgäves. 

Tji till skeptikerna mot kulturevenemang i våra gamla gruv-, kol- och industriorter således! (red:s anm.)

Stolt ambassadör
Det är faktiskt dock i grunden alltså Annas förtjänst att ett antal Bjuvsbor fick se Aida i Sydneys operahus via storskärm i Bjuv. Hade inte hon känt till historian om plattorna från Skrombergaverken i Ekeby så hade ingen kommit att tänka på oss, säger Ann-Margret. Anna är för alltid vår ambassadör i Australien!

– Vi i Sydney är så stolta över vårt operahus, säger Anna. Vi kallar det ett ”Peoples house” – Folkets hus. Som alltid är öppet och gratis att besöka. Även rundturerna är gratis.

– Och jag personligen känner mig dubbelt stolt tack vare anknytningen jag har till Ann-Margret i Ekeby! avslutar Anna Lookwood.

Marianne Rönnberg Galmor

Lite mer om arkitekten Utzon

För oss med hjärtat i Bjuv – den världsberömde arkitekten Jörn Utzon som ritade och klädde Sydneys operahus som vi här berättat om – ritade också de s.k. Ökenforten i Bjuv. Det vill säga husen i Prästkragen. Det är också något att vara stolt över!

Jørn Utzon föddes 9 april 1918 i Köpenhamn, Danmark. Han studerade vid Kongelige Danske Kunstakademi (Det Kongelige Danske Kunstakademi) och avslutade sin utbildning 1942. Efter examen fick han möjlighet att arbeta med Alvar Aalto, en finsk arkitekt som hade stor påverkan på Utzons karriär. Utzon grundade sitt eget arkitektkontor 1950 och började skapa sitt mest kända arbete, Sydney Opera House, 1957.

Utzon ritade allt från operahus och tunnelbanestationer till parlamentsbyggnaden i Kuwait. Han var välkänd för sin förmåga att tillföra element från olika kulturer in i sitt skapande. Efter att ha ritat och uppfört Sydney Opera House bjöds han in till att delta i en tävling om att designa Kuwaits parlamentsbyggnad. Hans bidrag – en otroligt modernistisk byggnad – vann och byggnaden uppfördes.

Projektet var, och är fortfarande, kritiserat p.g.a. att man låtit en utländska arkitekt rita och bygga en så viktig nationell byggnad. Efter Gulfkriget 1990-1991 renoverades byggnaden och målades om. Vilket påtagligt ändrade Utzons orginaldesign.

MRG/Internet/Bjuvsweek